Fotbollscafé med Ralf i Karlstad

Karlstads Idrottshistoriska Förening anordnade den 23 maj ett fotbollscafé med Ralf Edström som dragplåster. Caféet hade rekordantal gäster, 82 stycken och därtill huvudpersonen Ralf.

Åhörarna fick lyssna till en mycket intressant exposé över Ralfs karriär. Han är född 1952 och inspirerades i sin utveckling helt klart han av den fotbollskultur som är kännetecknande för Degerfors IF. Då han var sju år avancerade laget på nytt till allsvenskan och då han var 11 år slutade laget på andra plats i den högsta serien. Vi fick veta att då Ralf var 14 år var han inte ens ordinarie i pojklaget men sedan gick det snabbt, debuten i a-laget skedde redan innan han fyllt 16 år. Då hade han även utvecklats fysiskt, från fjortonde tills femtonde året ökade hans längd från 1,67 till 1,85 meter, inte långt från den fullvuxne Ralfs 1,91 meter.

Degerfors degraderades till lägre serie, och för att fortsatt utvecklas positivt var det dags för Ralf att flytta till en allsvensk klubb. Med Degerfors IF:s välsignelse blev det Åtvidaberg fr.o.m. 1971, men det var en hårsmån ifrån att det istället blivit ärkerivalen Örebro. Landslagsdebuten skedde 1972 mot Danmark och nästa match var mot Sovjetunionen då Ralf nickade in tre mål. På de fyra första landskamperna gjorde Ralf åtta mål, varav sju nickades in. Året därpå var det dags för den första proffssejouren, i PSV Eindhoven i Holland, och den blev fyra år lång. År 1974 deltog Ralf i VM i Västtyskland, och de flesta av oss minnas säkert bl.a. hans 1-0 mål mot Västtyskland. Ralf deltog även i VM 1978 i Argentina.

Efter återkomst till Sverige 1977 och spel i IFK Göteborg - 1979 med den inte helt obekante Sven-Göran ”Svennis” Eriksson tränare - blev det på nytt proffsspel, nu i Belgien och Standard Liège. Ralf avslutade tiden som proffs i franska ligan. Som en kuriositet från den tiden kunde han berätta att vid en bortamatch mot Dundee i Skottland, dit furst Rainer och Grace Kelly rest med, fick han på begäran av henne äran att sitta bredvid Grace Kelly. Det behöver väl inte sägas att Ralf lyckades väl i sina proffsklubbar och vann såväl nationella mästerskap som cuper. Han nämnde inte, men det kan berättas här, att han totalt gjorde 40 landskamper och tilldelades guldbollen såväl 1972 som 1974.

Ralf berättade även anekdoter från sin erfarenhet som radiokommentator. Avslutningsvis blickade han framåt mot årets VM. Han var i stort nöjd med den uttagna truppen men saknade Bengt Andersson som målvakt och tyckte att ledningen kunnat vara litet djärvare och tagit ut några yngre spelare. Brasilien är favoriter men han varnade särskilt för Frankrike och England. Ralf tror att Sverige gör en bra turnering, inget lag går säkert för dem.

Ralfs presentation var utomordentlig och uppskattades mycket av de talrika åhörarna. Den berikades även av snabba repliker och historier som lockade till många skrattsalvor. Det var tydligt att polaren Benno Magnusson som han känt ända sedan de spelat tillsammans i juniorlandslaget var favoriten att ”ställa på” i olika sammanhang. Detta gav han flera exempel på under kvällen.