Kjell-Åke ”Sörmarkarn” Nilsson
friidrott
Kjell-Åke föddes 1942, och tävlade i höjdhopp för Sörmarks IF, därav smeknamnet ”Sörmarkarn”. Han visade tidigt vilken utvecklingspotential det fanns i den gängliga kroppen.

Från 1955 till 1959 förbättrade han sedan sitt personbästa i höjdhopp från 1.52 till 2.05.
18 år gammal slog Kjell-Åke 1960 igenom som Sverigetvåa på 2.07. Han slog samma år ettan på Sverigelistan - Stig “Stickan” Pettersson - och vann höjdtävlingen vid landskampen mot Norge, vann femlandskampen för juniorer i östtyska Rostock på 2.05 och kom tredelad sjua i OS-finalen i Rom på höjden 2.03. Svenske rivalen ”Stickan” kom femma på 2.09. Vilket genombrott för unge Nilsson!
Rivaliteten med ”Stickan” Pettersson var säkert stimulerande för dem båda men det sved antagligen i Nilsson att stockholmaren slog svenskt rekord i värmländska Charlottenberg den 7 augusti -1960 på 2.13.

1961 var ett mellanår för unge Sörmarkskillen med lumpen som främsta orsak.
1962 var han åter för tredje året i rad SM-tvåa, nu som så ofta efter ”Stickan”. 1963 kom äntligen SM-guldet på 2.10 före Stickan.
Vid OS i Tokyo -64 var ”Sörmarkarn” åter tillsammans med ”Stickan” med i höjdfinalen. Nu slutade värmlänningen på en tudelad sjätteplats på fina 2.09. ”Stickan” var återigen bättre med en fjärdeplats och en doft av silver i den ovissa och fem timmar långa tävlingen på utmärkta 2.14.
1965 vann ”Sörmarkarn” i landskampen mot Norge på 2.10, landskampen mot Finland på 2.08, Nordiska mästerskapen på samma höjd och semifinalen i Europacupen på 2.09.

1966 kom Kjell-Åke åtta i höjdfinalen vid EM utomhus i Budapest på 2.03. Samma år tog han tredjeplatsen i inofficiella EM inomhus i Dortmund på 2.08.
Ödmjukhet är en dygd och ”Sörmarkarn” intygade redan 1960 att tränaren Lars-Eric Larsson från Charlottenberg skulle ha minst hälften av äran för alla hans framgångar.
Källa: Boken Värmländska representanter i Olympiska spel, av Värmlands Idrottshistoriska Sällskap 2003

Tidigare veckans profil