Sin största prestation värderar Per-Inge sin
seger i det Afrikanska rallyt ” Roof of Africa” 1975.
Trots mycket svåra strapatser klarade han sig till mål, som
enda bil! Tänk er följande bana: SS 1 10 mil, SS 2 32 mil över
ett berg på 3200 m över havet. Dag två omstart SS 3 tillbaka
32 mil över nämnda berg och en avslutande kort SS på 5
mil. På SS 2 blev leran för svår så snökedjorna
från Gunnebo monterades på ,dessvärre var luften på
den höga höjden syrefattig vilket gav motorn dålig effekt
vilket resulterade att en kedja fick monteras av för att komma igång.
Nästan över bergskammen körde Per-Inge fast igen. En tävlande
i en jeep kom och Per-Inge erbjöd sig att släppa ledningen till
Jeepåkarn mot att han drog loss honom.
Jeepen gick med på avtalet, började dra men repet brast och
han for. Dessbättre hade Per-Inge kommit i rullning och klarade sig
på egen hand bara för att på bergets topp konstatera
brustna motorfästen och brusten kylarslang. Nåväl kylarslangen
tejpades och snö smältes för att fylla kylaren och de kunde
fortsätta. På väg ner från berget på SS 3
brast båda länkarmarna bak och ankomsten till Lesoto var i
ett gnistregn då karossen släpade på reservhjulsbaljorna.
Prestationen belönades med ett specialpris från Lesotos borgmästare.
Tävlande i Sverige göre sig inte besvär att klaga på
dåliga vägar!
Rallycross
Rallycrossen vaknade till liv i Sverige och Per-Inge var med i Arvika
1972 på en av de första tävlingarna. Volvo och Per-Inge
utvecklade och Volvo 142:an byttes ut mot en Daf 66 som resulterade i
vinnarbilen Volvo 343-”Porschedödaren” .
Daffen och 343:an var remdrivna med automatisk transmission vilket inte
fungerade så bra i starterna vilket fick till följd att Per-Inge
fick köra upp sig i varje heat- Allt till publikens förtjusning!
Sedan kom manuell transmission och inför 1979 års säsong
även ett annat motoralternativ. Motoreffekten ökades men samtidigt
blev bilen mer framtung och svårkörd. Per-Inge provade ”
svenskmotorn” men dömde till Volvos förtret ut maskinen
som för tung och fortsatte att tävla med Renaultmotorn.
Under en intensiv period från 1977 till 1981 blev resultatet SM-guld
1977 och 1979. Nordiskt mästerskap 1979. EM-guld 1980 och ett klart
SM-guld 1981 byttes 75 meter före mål i ett silver.
Karriären ”avslutades” med att återgå till
rally och rattande av en fabriksbyggd Renault R5 Turbo i SM 1982 och 1983.
Per-Inge testade många tävlingsprototyper åt Volvo, bland
annat fick han en fyrhjulsdriven Volvo 164 att träna KAK-rallyt med
1972. Allt var mycket hemligt och en intet anande Sören Skanse måste
ha hållit sig för skratt då han blev frånåkt
på Klarälvens is i sin standard Volvo 164.
Per-Inge är en nationellt och internationellt aktad person i motorsporten
och har till skillnad från många av Sveriges gamla stjärnor
faktiskt tagit sitt mentorskap på allvar och hjälpt många
av bygdens tävlingsåkare på traven.
När hans dotter Pernilla vill börja tävla stöttade
han henne fullt ut vilket resulterade i att Pernilla utvecklades till
en av våra bästa rallyförare i Sverige. Nu när Pernilla
gift sig med Norges VM stjärna Petter Solberg kan Per-Inge återigen
vara med i hetluften i den internationella rallycirkusen och bidra med
råd.
När Per-Inge fyllde 40 år gratulerades han med en kopia av
sin senaste Volvo Amazon och ställde genast upp i klassiska rallyseriens
första deltävling i Storvik Gävle. Konkurrenterna blev
frånåkta så det dammade och givetvis haglade protesterna
om fusk.
Efter intrigmakande från konkurrenterna blev Per-Inges bil intagen
för kontroll och det konstaterades att slutväxeln var på
5:38 vilket inte var godkänt så Per-Inge blev diskad. Bilen
var inköpt tävlingsklar av hans bröder så de antog
att allt var i sin ordning. Inför nästa tävling gicks bilen
igenom helt och hållet för att allt skulle vara enligt regelboken
Per-Inge ställde upp mot samma konkurrenter igen och åkte återigen
ifrån dem- Så gör en mästare!
Per-Inge tävlar fortfarande på klubbnivå men helst i
konkurrenskraftig bil.
Nedtecknat av
Per Täppers
Ordförande MK Ratten
Tidigare veckans profil |