Tord Wiksten
Han föddes den 30 juni 1971 och tävlade för SK Bore, Torsby.
Tord, med moder bördig från Likenäs, gjorde sin första
skidtävling som 3-åring, när han bodde i Byske i Västerbotten,
sen har det bara rullat på.
År 1977 flyttade familjen till Torsby. År 1982 gjorde Tord
sin första riktiga skidskyttetävling. Under ungdomsåren
tävlade Tord med stor framgång i handboll, fotboll, ishockey
och friidrott, där teknikgrenarna diskus, spjut, kula och höjdhopp
gav flera DM-tecken. Specialiserade sig på skidskytte gjorde han
först då han började på skidskyttegymnasiet i Torsby.
Höjdpunkten på juniorperioden nåddes år 1990, då
han blev världsmästare på distansen 10 km, i finska Sodankylä,
som året därpå följdes upp med en bronsmedalj i
ungerska Galyateto.
Han debuterade i OS i Albertville år 1992, som 20-åring. Han
fick förtroendet att starta på 10 km, där en 48:e plats
blev resultatet av en godkänd skjutning (ett respektive noll bom),
men något sämre skidåkning. Höjdpunkten kom att
bli den oförglömliga stafetten där Tord körde tredje
sträckan, med resultatet att Sverige tog en fin tredje plats.
Inför OS år 1994 i Lillehammer, drogs Tord med ryggbesvär.
År 1998 ingick Tord i den trupp som deltog i japanska Nagano. Tyvärr
gracerade en elak förkylningsbacill bland deltagarna, varför
skidskyttarna hölls isolerade. De fick inte träffa vare sig
andra aktiva, massmedia eller andra. Svenska Skidskytteförbundet
hade inför detta OS schabblat bort Sveriges möjligheter att
få ställa upp med fler än två åkare i varje
disciplin, så det blev att rikta in sig på stafetten för
Tord. Det blev en 10:e plats för laget Mikael Löfgren, Jonas
Eriksson, Tord Wiksten och Fredrik Kuoppa. Tords styrka som skidskytt
är hans säkra skytte, där han rankas som en av de fem bästa
i världen.
Kuriosa från OS-stafetten i Albertville
En episod från denna oförglömliga OS-stafett
i Albertville, är då "papporna" Löfgren och
Wiksten lyckas utan ackreditering ta sig genom den ena säkerhetsspärren
efter den andra, för att nå inneplanen med de jublande sönerna,
och de övriga svenska skidskyttarna, ledarna samt ackrediterade VIP-
och pressfolk. Många visade stor häpenhet då "papporna"
dök upp, och frågade hur de tagit sig dit. Medaljörerna
skulle dra vidare inne i stadion, och naturligtvis var fotograferna intresserade
av att få med "papporna". Ackrediteringen saknades, varför
pappa Evert Löfgren frågade om han kunde få låna
ett kort av någon, så att han kunde hänga med vidare
i firandet. "Här får du låna ett" hördes
från "folkhavet". Evert sträckte ut sin hand och
tog emot "fribrevet". Vid närmare åsyn, visade det
sig att det var självaste Kung Carl Gustaf som lånat ut sin
ackreditering. Fortsättningen på historien är dolt i ett
enda olympiskt segerrus - tredjeplatsen till trots.
Bjarne Wiksten