Idrottscaféer är en populär verksamhet inom vår förening. Se på kommande caféer.

Om du har önskemål om något café i distriktet, hör då av dig så kanske vi kan hjälpas åt att genomföra detta.

Kvinnokafé den 8 mars 2007

I år beslöt den mestadels manliga styrelsen i Karlstads Idrottshistoriska Förening att ägna en kafékväll åt våra sällan uppmärksammade kvinnliga idrottare. Det blev då naturligt att förlägga denna kväll till Internationells Kvinnodagen. En dag som funnits sedan 1909.

Kaféet hölls i Idrottens Hus och för första gången var det en majoritet för kvinnorna bland deltagarna!

Barbro Lundqvist, som sitter i Värmlands Idrottshistoriska Sällskap, hälsade välkommen och presenterade deltagarna som var:

• CARINA SANDBERG
  Skidor

• LOTTA HOLMSTRÖM-BJÖRKMAN
  Friidrott

• Dottern EMMA
  Friidrott

• LOUISE GRUNDERT
  Friidrott

• INGER BORGSTRÖM
  Skridskor

• Sig själv
  Bågskytte

Ett samtal om förutsättningarna för kvinnor i idrotten då och nu blev kvällens behållning. Den samlade bilden blev att förutsättningarna för att kunna utöva sina intressen var och har varit goda. Någon särskild diskriminering kunde inte förmärkas. I stället fick vi åhörare en god bild av utövare och ledares glädje i sin idrottsverksamhet. De äldre har i stor utsträckning fört över sina intressen till sina barn och därmed också blivit ledare/tränare.

Harald Alvers

Café med rubriken ”Nya och gamla idrotter”

I anslutning till Karlstads Idrottshistoriska Förenings årsmöte den 22 februari kåserade Kjell Fredriksson under rubriken ”Nya och gamla idrotter”. Kjell gav ett brett perspektiv på detta.

Tillförlitlig äldre statistik beträffande antalet utövare inom olika idrotter över ett längre tidsspann saknas, men Kjell informerade bl.a. något om utvecklingen under perioden 1998-2005. Redovisningen byggde på RF:s FoU rapport ”Svenskarnas idrottsvanor”. Fotboll är den största idrotten för båda könen, gymnastik den näst största för kvinnor och innebandy den näst största för männen. Handboll är lika stor för båda könen. De idrotter som ökat respektive minskat mest under perioden 1998-2005 redovisas nedan i fallande ordning.

Kjell gick igenom ett antal faktorer/krafter som påverkar valet av idrott och diskuterade vilken betydelse de kan ha. Det finns givetvis inte några entydiga svar på detta, men frågor ställdes och uppfattningar redovisades. Här följer några aspekter:

• Vilken roll har t.ex. kamrater, föräldrar och miljön i övrigt?

• Hur påverkar kostnaden för att utöva olika idrotter, speciellt då för barn och ungdom?

• Hur påverkar möjligheten att numera tjäna pengar på sin idrott? För 70 år sedan kunde man göra det enbart inom boxningen, i övrigt innebar det idrottslig diskvalifikation eller proffsförklaring.

• Hur påverkar stödet från stat, landsting och kommun? Varför stöder samhället idrotten?

• Motions- respektive elitperspektivet?

• Genusperspektivets inverkan?

• Vilken betydelse har ideella funktionärer och supporterklubbar?

• Vilken är kopplingen mellan idrottsrörelsen och miljörörelsen?

• Vilken betydelse har samhällsutvecklingen, t.ex. urbaniseringen?

• Medias, idrottsjournalisternas makt!

Kjell pekade även på den förändring som skett inom olika idrotter, där bl.a. material- utvecklingen, teknikutvecklingen och professionella tränare givetvis haft en avgörande betydelse. Några exempel på detta är stavhopp, höjdhopp, backhoppning (Boklöv) och längdåkning på skidor (skate; sprintlopp, professionella vallningsexperter). Allt detta innebär att även om rubriceringen är densamma är det nu, jämfört med tidigare, i stor utsträckning ”en annan sport”.

Det var en mycket intressant genomgång, och vi är många som med stort intresse ser fram mot det alster från Kjell i dessa frågor som kommer att ingå i Värmlands Idrottsförbunds jubileumsskrift 2008. Denna ska komma till bokmässan på Värmlands museum i november.

Idrottscafé "Orienterings utveckling", Scandic Klarälven 2006-10-31

”När jag började orientera”, berättade Hans Lövgren vid idrottscaféet som handlade om orienteringssportens utveckling, ”kunde man ibland lukta sig till kontrollerna”. Det hände nämligen inte sällan att kontrollanterna gjorde brasor för att värma sig eller använde karbid för att få ljus i nattkontrollernas lampor. Även hörseln var till hjälp då kontrollanterna samtalade med varandra. På den tiden var kontrollerna bemannade med ett par personer som hade till uppgift att sätta en stämpel på de tävlandes startkort. Historier om hur löpare stundom snällt fick vänta på att kontrollanterna behagade stämpla eller hur de själva kunde irra bort sig berättades vid caféet.

Det är kartutvecklingen som helt förändrat orienteringssporten kunde Jonny Jonsson berätta. De tidigare backsstreckskartorna i skala 1:100.000 ersattes efter hand med kurvkartor. De första försöken gjordes i början på 1950-talet med bl.a. en specialritad karta för en av sträckorna i Värmlandskavlen. Det definitiva värmländska genombrottet kom år 1956 när Kristinehamns OK arrangerade en landskap mellan Sverige och Norge. Till en början prövade man sig fram för att hitta rätt skala och den kunde variera mellan 1:20.000 och 1:50.000. Även karttecknen förändrades eftersom allt fler detaljer kunde anges. Detta i sin tur påverkade banläggningen med fler och kortare mellansträckor. Vid det här laget har OK Tyr ritat ca 130 kartor

Datoriseringen blev ett annat genombrott för orienteringen. I Värmland infördes ”Sport-Ident”, som enkelt uttryckt innebär att löparna för med sig en minimal dator som registrerar när de stämplar. Då kan arrangörerna omgående ge sluttider och sträcktider och kontrollera att löparna har tagit kontrollerna i rätt ordning. Detta har i sin tur fört med sig att kartområdena kan utnyttjas effektivt. En annan fördel med datoriseringen att kartorna snabbt och förhållandevis billigt kan moderniseras eftersom grundmaterialet ligger i en databas.

Även klassindelningen diskuterades. Klasskategorierna grundar sig på ålder, kön, svårighetsgrad och ska tjäna till att förmå fler människor att ägna sig åt sporten men för många icke orienterare ter den sig förvirrande. Mary Falkevik Olsson, Edane tillhörde SOFT:s förbundsstyrelse när beslutet fattades och trots protester från de värmländska orienterarna hade man varit ense vid ett OL-forum att detta var rätt väg att gå.

Även framtiden hade sin representant vid caféet genom 11-årige Emil Wikström som berättade om varför han börjat orientera, vad som är roligast med sporten, hur mycket han tränar och vad han förväntar sig av framtiden.

När caféet avslutades hade säsongens första snö börjat falla.

Militär Idrott

Värmlands Regemente finns inte längre. Men militär idrotten finns kvar i Karlstad genom I2 Idrottsförening. Den 26 september var det dags för ett idrottscafé om militär idrott arrangerat av Karlstad Idrottshistoriska Förening. Ett trettitotal kom till caféet och fick höra lite om värmländsk militär idrottshistoria. Caféet inleddes med en tillbakablick från 1913 och framåt varefter I2 IF presenterade sig och sin verksamhet idag. Föreningen har idag aktiva i orienteringsskytte, olympiskt skidskytte, triathlon, fäktning, innebandy och militär femkamp.

Efter detta berättade Sten-Olav Olsen om olympiskt skidskytte där föreningen främsta framgång är olympiskt brons genom Ulf Johansson. Jonny Jonsson berättade om orienteringsskyttet och orientering och om samarbetet mellan värmländska orienteringsklubbar och regementet. Inge Nilsson berättade om sitt deltagande i modern femkamp med bland annat ett för OS som främsta merit. Jan-Eric Nilsson berättade om hur handbollen startade i Värmland där regementet hade en framträdande roll. Regementets eget handbollslag kvalade bland annat till Allsvenskan 1937. Efter denna inledning var det fritt fram för deltagarna att berätta om sina erfarenheter från regementet och dess idrott.

Det blev en lyckad kväll med många inlägg från deltagarna hur de upplevt idrotten vid regementet.

Jan-Eric Nilsson

Fotbollscafé med Ralf i Karlstad

Karlstads Idrottshistoriska Förening anordnade den 23 maj ett fotbollscafé med Ralf Edström som dragplåster. Caféet hade rekordantal gäster, 82 stycken och därtill huvudpersonen Ralf.

Åhörarna fick lyssna till en mycket intressant exposé över Ralfs karriär. Han är född 1952 och inspirerades i sin utveckling helt klart han av den fotbollskultur som är kännetecknande för Degerfors IF. Då han var sju år avancerade laget på nytt till allsvenskan och då han var 11 år slutade laget på andra plats i den högsta serien. Vi fick veta att då Ralf var 14 år var han inte ens ordinarie i pojklaget men sedan gick det snabbt, debuten i a-laget skedde redan innan han fyllt 16 år. Då hade han även utvecklats fysiskt, från fjor- tonde tills femtonde året ökade hans längd från 1,67 till 1,85 meter, inte långt från den fullvuxne Ralfs 1,91 m.

Degerfors degraderades till lägre serie, och för att fortsatt utvecklas positivt var det dags för Ralf att flytta till en allsvensk klubb. Med Degerfors IF:s välsignelse blev det Åtvidaberg fr.o.m. 1971, men det var en hårsmån ifrån att det istället blivit ärkerivalen Örebro. Landslagsdebuten skedde 1972 mot Danmark och nästa match var mot Sovjetunionen då Ralf nickade in tre mål. På de fyra första landskamperna gjorde Ralf åtta mål, varav sju nickades in. Året därpå var det dags för den första proffssejouren, i PSV Eindhoven i Holland, och den blev fyra år lång. År 1974 deltog Ralf i VM i Västtyskland, och de flesta av oss minnas säkert bl.a. hans 1-0 mål mot Västtyskland. Ralf deltog även i VM 1978 i Argentina.

Efter återkomst till Sverige 1977 och spel i IFK Göteborg - 1979 med den inte helt obekante Sven-Göran ”Svennis” Eriksson tränare - blev det på nytt proffsspel, nu i Belgien och Standard Liège. Ralf avslutade tiden som proffs i franska ligan. Som en kuriositet från den tiden kunde han berätta att vid en bortamatch mot Dundee i Skottland, dit furst Rainer och Grace Kelly rest med, fick han på begäran av henne äran att sitta bredvid Grace Kelly. Det behöver väl inte sägas att Ralf lyckades väl i sina proffsklubbar och vann såväl nationella mästerskap som cuper. Han nämnde inte, men det kan berättas här, att han totalt gjorde 40 landskamper och tilldelades guldbollen såväl 1972 som 1974.

Ralf berättade även anekdoter från sin erfarenhet som radiokommentator. Avslutningsvis blickade han framåt mot årets VM. Han var i stort nöjd med den uttagna truppen men saknade Bengt Andersson som målvakt och tyckte att ledningen kunnat vara litet djärvare och tagit ut några yngre spelare. Brasilien är favoriter men han varnade särskilt för Frankrike och England. Ralf tror att Sverige gör en bra turnering, inget lag går säkert för dem.

Ralfs presentation var utomordentlig och uppskattades mycket av de talrika åhörarna. Den berikades även av snabba repliker och historier som lockade till många skrattsalvor. Det var tydligt att polaren Benno Magnusson som han känt ända sedan de spelat tillsammans i juniorlandslaget var favoriten att ”ställa på” i olika sammanhang. Detta gav han flera exempel på under kvällen.

Det tredje olympiacaféet i Karlstad Idrottshistoriska Förenings regi, med värmländska vinterolympier som tema, ägde rum den 5 april i Universitetsforum. 13 tidigare olympier hade hörsammat inbjudan.

Olympiacaféet blev ett par timmars lättsmält och underhållande samvaro.

Presentationen och intervjuerna leddes av Värmlands Folkblads tidigare sportchef Rune Nilsson.

Olympierna hade en åldersmässig spännvidd på drygt 60 år; skrinnaren Sven Andersson, 85 år, var ålderman, Annica Flödén, matchfunktionär vid vinterspelen i Turin i år, yngst med 21.

Boforsskrinnaren Andersson berättade om OS-tävlingarna på sjön Misurina i Cortina 1956. Distanserna kördes på naturis och för att undvika sprickbildning i isen beslöt ismakaren, svensken Gösta Nilsson, att såga en 60 centimeter bred ränna runt ovalen. Där låg sedan banorna och flöt.

- Vi slapp sprickorna men isen stod inte emot solen. Den blev sörjig och jobbig, främst för oss som tävlade i de sista paren.

Sven Andersson hade någon vecka före spelen i Cortina åkt milloppet snabbare än någon svensk före honom. Formen var på topp men isen satte stopp för värmländska funderingar på en framskjuten placering. Gulmedaljen hamnade ändå i svensk ägo genom Sigge Eriksson.

Utvecklingen har gått framåt i slitsporter som skidskytte och skridsko.

Ämnet belystes ingående av Kjell Gustafsson och Ronnie Adolfsson (skidskyttar) och sprintskrinnaren Mats Wallberg.

Karlstad har i alla tider varit en makt i curling och sedan Anette Norbergs lag sopat hem guldmedaljer i Turin utvecklades en intresse-boom modell större i curlinghallen. Kanske finns bland de unga som vill börja spela mästarembryon. Vem vet?

Elisabeth Högström besvarade frågor om ansvarsfördelning inom laget ? vem gör vad.

Ulf Sterner var som vanligt i högform och besvarade såväl utfrågare som publik på sitt sedvanligt humoristiska sätt. Kvällens andre ishockeyspelare, Håkan Nordin, olympier i Sarajevo 1984, fick ett stort genombrott det år han kom till Karlstad och Färjestad. Inom en tidsrymd på några månader blev han juniorvärldsmästare och skrev historia som lagmedlem i Färjestads första mästarlag.

Ismakaren Kert Hedin redogjorde för hur det görs is som får stenarna att curla.

Johan Norrman svarade öppenhjärtigt på frågor som behandlade inte bara hans status som olympisk linjedomare utan även det dagsaktuella ämnet ?filmande ishockeyspelare?. Det blev till en intressant diskussion.

Tillfälle till en stunds minglande blev det när samvaron bröts för kaffe och macka.

Hedersgästerna på olympiacaféet var de här.

Skidskytte: Kjell Gustafsson, Ronnie Adolfsson

Ishockey: Ulf Sterner, Håkan Nordin

Skridsko: Sven Andersson, Mats Wallberg

Curling: Elisabeth Högström, Marie Henriksson, Marika Brunsell, Birgitta Sewik

Ishockeydomare: Annica Flödin, Johan Norrman

Ismakare (curling): Kert Hedin

vid pennan: Rune Nilsson

FRISKVÅRDSCAFÉET 27 FEBRUARI 2006

I anslutning till årsmötet den 27 februari arrangerade Karlstads Idrottshistoriska Förening ett café med rubriken ”Friskvård”. Tre verkliga veteraner vad gäller utvecklingen av friskvårdsorganisationen medverkade, förre friskvårdschefen Kjell-Åke Andersson, doktorn Ola Wessmark och politikern Gunnar Törnqvist, samt nuvarande friskvårdschefen Annika Ode.

Organisationsutvecklingen kan sägas ha startat med bildandet av Motionsstiftelsen i Värmland 1968, och det betonades att Värmland var tidigt ute. Ett problem var att forskning saknades, och speciellt den medicinska professionen var därför skeptisk. Man trodde i princip inte på värdet av fysisk aktivitet. Forskningen startade dock under 1980-talet och numera finns ett rikhaltigt material som visar på friskvårdens värde. Personalen inom hälso-och sjukvården har nu också bättre förståelse för dess betydelse.

Trots den professionella tveksamheten till värdet av friskvård såg landstinget positivt på verksamheten men var angeläget om att få med kommunerna i satsningarna. Ett mål var att inrätta friskvårdscentraler i varje kommun, och det finns nu i alla kommuner utom en.

Friskvården i Värmland är en ideell förening med företrädare för landstinget, Region Värmland , Värmlands Idrottsförbund och SISU i styrelsen. Verksamheten finansieras genom landstingsbidrag, kommunala bidrag och intäkter, 56, 16 respektive 28% år 2005.

En medicinsk styrgrupp med läkare, sjukgymnast, dietist och friskvårdschefen har inrättats, men Annika Ode såg även ett behov av insatser från beteendevetare. Friskvårdsorganisationen har numera bland annat en viktig funktion vid utförandet av den ordination om fysisk aktivitet som sjukvårdspersonal kan göra.

Det är helt klart att friskvård (kost och motion) är något som vi all borde ge större prioritet för att förbättra livsstilen och få ett ökat välbefinnande. I det sammanhanget är givetvis friskvårdens hälsobefrämjande arbete riktat mot barn och ungdom särskilt betydelsefullt.

Paralympicscafé i Karlstad 26 april 2005

Sedan 1960 har handikappidrottsrörelsen strävat efter att anordna Paralympics Games i samma land och på samma plats som de olympiska spelen för icke handikappade.

Tisdagen den 26 april hade Karlstads Idrottshistoriska Förening tillsammans med Värmlands Handikappidrottsförbund inbjudit till ett ”café på Idrottens Kurs & Konferenscenter med speciell inriktning mot värmländska deltagare och ledare i ”Paralympics Games”.

Tillslutningen var glädjande stor, 11 av de 14 olympier som fortfarande bor i Värmland kom, nämligen Mats Edén, Tony Harborn, Kåre Liljedal, Olof Sundin, Maria Ryen ( flicknamn Hansson-Böe), Lars-Erik Pippo, Kenneth Henningsson, Erik Zetterqvist, Arne Zetterqvist, Elvy Eek och Anders Olsson. Dessutom kom Mats Samuelsson som uttagits till spelen men tackat nej samt Sven Holm som bl.a. deltagit i VM. Av inbjudna ledare fanns Lasse Pettersson, Råland Stridh, Marit Axelsson, Annbritt Olsson?? och Kenny Thor på plats.

Håkan Halstensson var en mycket uppskattad presentatör och ledde även den livliga diskussionen. Trivseln bland de totalt 36 cafégästerna var påtaglig. Det var många som inte hade träffats på länge, och som nu fick en pratstund och återupplivade gamla minnen.

Karlstads Idrottshistoriska Förening kommer under 2006 att arrangera ett tredje olympiacafé och då inriktat mot vinter-OS.

Idrottscafé i Degerfors den 25 april 2005

Kaffe med dopp i Degerfors
Kaffe med dopp och fotboll  Besökare från olika delar av Värmland kom en måndag i april till Degerfors - för att fika. Då hade Värmlands idrottshistoriska sällskap ordnat ett fotbollscafé.  
 
Det var tolv besökare som kom till Fotbollens hus i Degerfors för att ta en fika och snacka fotboll. Värmlands idrottshistoriska sällskap arrangerar med jämna mellanrum olika typer av idrottscaféer och i måndags hade turen kommit till Degerfors. - Det var inte bara folk från Degerfors som besökte tillställningen utan deltagarna kom från såväl Skoghall och Karlstad som Kristinehamn, säger Kenneth Jansson som sitter i både VIS och Degerfors IFs styrelse. Fotbollens hus i Degerfors rymmer såväl Fotbollsakademin som Fotbollsmuseet och därför var platsen för träffen självklar. - Besökarna fick först lyssna till Gerhard Jansson som berättade om akademin, museet, tränarutbildningen och den fotbollspark som ska byggas intill Stora Valla. Dessutom berättade tränaren Tony Gustavsson om A-lagets verksamhet. De fick också ta en rundvandring inne på museet, säger Kenneth Jansson. Arrangemanget hölls säkert inte för sista gången i Degerfors. - Det finns anledning att återkomma. Kanske ordnar vi något liknade i samband med någon av Degerfors hemmamatcher i superettan, säger Jansson.

Olympiacafé i Karlstad 20 oktober 2004

Friidrottens förre förbundskapten Ulf Karlsson i samspråk med KIFs ordförande Harald Alvers, som också var kvällens värd.

Onsdagen den 20 oktober anordnade Karlstads Idrottshistoriska Förening ett café helt tillägnat sommar-OS. Agne Andersson, ledamot i föreningens styrelse, hade med hjälp av olympiaboken och alla andra tillgängliga källor hittat 33 sommarolympier bosatta i Värmland.
Dessa blev ytterligare två under kvällens lopp!
Av dessa nu 35 möjliga var det 14 som hörsammat föreningens inbjudan och tillsammans med ett 60 tal åhörare och två ledare från Athen-OS samlats i Wermlandsbankens gamla bankhall.
Föreningens ordförande, Harald Alvers, höll i mikrofonen och fick de 14 att berätta om minnen och upplevelser i samband med olympiadeltagandet.
Alla olympiader från 1960 fanns representerade!
Där fanns Solveig Egman-Andersson, gymnastik (1960, 1964, 1968), Rolf Fjellman, kanot (1960), Kjell-Åke Nilsson, höjdhopp (1960, 1964), Bernt Andersson, segling (1964), Ulf Norrman, segling (1968), Ingemar Jernberg, stavhopp (1972, 1976), Tord Filipsson, cykling (1972, 1976), Olle Boström, bågskytte (1972), Raimo Phil, tiokamp (1976), Helena Phil, 100 m häck (1980), Thomas Falk, kanot (1980), Per-Inge Bengtsson, kanot (1984, 1988), Anna Olsson, kanot (1984, 1988, 1992, 1996, 2000) samt Patrik Bodén, spjut (1996, 2000).
Ulf Karlsson och Johnny Holm var ledarna på plats.
Uppskattade gäster var också Anders Olsson och Kåre Liljedahl, Paralympicsdeltagare med stora framgångar 2004 (Anders) och 1980 (Kåre).
KIFs nästa arrangemang blir ett Julcafé den 8 december i Karlstad och efter nyår ett Paralympics-café där samtliga Paralympicsdeltagare genom åren från Värmland skall vara programpunkten!

Idrottscafé i Munkfors

Tredje idrottscaféet på Munkfors förenings- och konferenscenter i Munkfors blev lyckat.
Tidigare har caféer hållits 1992 i Ransäter på hembygdsgården och 1999 på Folkets Hus i Munkfors.
Bland drygt 100-talet intresserade fanns idrottslegenderna Rulle Bergman, 91 år och Gösta Jansson, 90 år tidigare omskrivna i VISaren, liksom Olle Forselid fanns också på plats.
Damidrotten stod i fokus. Flera från handbollslaget som vann 3 DM på femtiotalet delgav sina minnen. Se bild.
Från fotbollsdamerna i Munkerud fanns Bodil Persson och Lena Thorén och från IFK bl. a. målvakten Anki Nordgren och tränaren Sven Hallberg, som berättade hur det vara förr, se foton.
De framgångsrika friidrottsdamerna Ulla-Britt Kärn och Ingalill Henriksson, Kajsa Reiner, Margit Strandberg, Majvor Olsson samt Ulla-Britt Johansson med maken Kalle fanns på plats med sina minnen. Fotbollsspelaren Åke Levin, Rune Svensson, Torsten Skyman, Jonny Lerin, Per-Åke Pettersson, Gunnar Carlsson, Karl-Gustav Ivarsson, Stig Jansson, Jan Falk samt Gösta "Blomman" Blomström hade också minnen från flydda tider.Hedersgästen Jan Svensson, tidigare spelare och tränare i Munkfors numera verksam på Svenska Fotbollsförbundet i Stockholm.Friidrottsprofilen Åke Hylland som kom från Kristinehamn, Holger Frödén, Bo Engström, Gunnar Lönnholm, Gunnar Steno, Tage Henriksson samt tränaren Lasse Birgersson fanns också på plats.Ove Prånge berättade om OK Grane.
Cafévärden Lennart Sundberg visade bilder och Anders Ajaxsson intervjuvade 45 personer.

Café i Fryxellska skolan

Under tisdagskvällen den 27 april genomfördes ett idrottscafé på tema skolidrott. Platsen var nybyggda Fryxellska skolan. Rektor Ulf Olsson berättade med inlevelse och med stolthet om skolans tillkomst och visade
oss runt.
Förutom skolan har i närområdet byggts en ny idrottsplats med allvädersbanor,
Sparbankshallen som innehåller idrottshall, fotbollshall, skytteanläggning och
teorilokaler. Sedan tidigare finns i området Sunnevi – ishallen. Efter det att Ulf
bjudit på kaffe med dopp företogs den idrottshistoriska delen.

Förra ordföranden i skolidrottsförbundet och skolidrottssymbolen Piggelin´s upptäckare, Gunnar Einerman var på berättarhumör och stöddes i sitt berättande
av förra ledamöterna Kurt Eide och Lars-Erik Dalström.
En framgångsrik skolidrottare är Sigge Wistrand, Torsby som bl.a. berättade om
då Torsby Skol IF i Falun tog hem Skol-SM i handboll för flickor födda 1963.
Sven Halvarsson Torsby berättade om sitt engagemang i skolidrotten allt ifrån vallning av skidor till funktionärsrollen vid diverse tävlingar och propagandor.
Från VIS deltog Lennart Sundberg och Håkan Halstensson även de med
episoder som de upplevt skolidrottshistoriskt perspektiv.
Under kvällen konstaterades att i de skolor där det fanns engagerade lärare för
idrott där var också skolidrotten stark.
Trots ett fåtal deltagare var vi alla upprymda av kvällen och såg fram mot ett
nytt skolidrottscafé och då med en bättre förankring hos det nu verkande skolidrottsförbundet i Värmland.

Idrottscafé i Forshaga 28 januari 2004

Ett härligt idrottscafé genomfördes på onsdagskvällen i Folkets Hus i Forshaga.
I konkurrens med EM-handboll på TV, och en viktig hemmamatch i Ängevi Ishall för hockeylaget Forshaga IF så genomfördes detta ”ishockeycafé” med uppemot 120 ishockeyveteraner från Forshaga IF, Skiveds IF, Deje IK och Olsäters IF.
”Cafémakarna” Jan Hagstrand, Willy Håkansson, Lennart Sundberg med flera hade förutom caféplaneringen också lyckats engagera samtliga föreningar i att göra en lokal utställning för sin verksamhet. Detta för att bl a komplettera Vandringsutställningen VIS Visar. Dessa utställningar invigdes av kommunalrådet Angelica Rage. Från och med 29 jan fram till mitten av februari kommer dessa utställningar att finnas i Biblioteket i Forshaga. Du som missade premiärkvällen gör ett besök i Biblioteket.
Cafékvällen i Folkets Hus förlöpte i gemytet och historiernas tecken. Att Olsäter uppfann de hookade ishockeyklubborna var det ingen som visste förut. Men en materialare i klubben ställde klubborna vid ett tillfälle mot en utomhusvägg. De utsattes för takdropp och vips så hade bladen böjt sig. Visst protesterade domaren men det fanns inga fler klubbor att tillgå och så var den epoken med hookade klubbor ett faktum.
Vi fick under kvällen information om Värmlands förste ishockeymålskytt och vilka som ingick i den matchen emman Forshaga IF och Söderstrands IF på nyårsdagen 1941. VIS´styrelsens hedersledamot Orvar Grundströn, själv närvarande vid cafét, ingick i den matchen, spelandes för Söderstrand i Karlstad.
Vi fick förklaringar till smeknamnen, ”Turken”, ”Nypa”, ”Tjolla”, ”Kickan” med flera.
Ulf Sterner fick berätta vid flera tillfällen från sina landslagsuppdrag och från de olika klubbar han representerat. Från de anrika arenorna i USA till Dårbingen i Deje och Höökborgen i Ekshärad.
Ett minnesvärt café som finns upptaget på video och som kan inköpas via Värmlands Idrottshistoriska Sällskap som strax är uppe i sitt 150:e café från starten för knappt 20 år sedan.

Håkan Halstensson
VIS Sekr

Idrottscafé i Värmlands museum 21 januari 2004

Hej.
Så har då en interimsstyrelse utsetts för att få till stånd en idrottshistorisk förening i Karlstad.
Sammankallande är Harald Alvers som tillsammans med Bengt Planting Gyllenbåga, Inger Borgström, Jan-Erik Nilsson och Agne Andersson utgör interimsstyrelsen.
I Radio Värmlands eftermiddagsprogram under torsdagen berättade Bertil Ackerot och Harald Alvers från onsdagens möte på Värmlands Museum vars titel var "Nu ä dä på tia" och syfte var just att få till stånd denna interimsstyrelse.
Harald var mycket postitiv till och engagerad för uppgiften.
Vi återkommer med rapporter om hur det hela utvecklas.

Håkan Halstensson
sekr VIS

Idrottscafé i Värmlands museum 26 november 2003
arr: Röda nystanets vänner

Idrottscafé i Medborgarhuset i Säffle

Ett av våra senare idrottscaféer hölls i Medborgarhuset i Säffle. Arthur Enneby var kvällens värd och kunde, som vanligt, konsten att få mötesdeltagarna på riktigt berättarhumör.

Kvällens gäst var Patrik Nord som berättade om sitt liv som elittränare i bordtennis. Han har ett förflutet som tränare för Halmstad BK, tränare för svenska handikapplandslaget, Säffle BTK och i dagarna har han förlängt sitt tränaruppdrag för Ärtemarks allsvenska damlag i bordtennis.

Motorcafé i Konsthallen, Karlskoga